På 6,5 timmars effektiv (?) körning tog vi oss i dag ynka 19 mil norrut med ett snitt på 30 km/timme. Å andra sidan åkte vi en väg som innehöll sex länder och en fantastisk slovensk alpin miljö på dryga 1100 meter över havet.

Tog farväl av fiskebyn Savudrija och campingen Tramontana efter morgondopp och stekhet frukost.

Men när vi skulle lämna Istrien och Kroatien så ville de inte släppa greppet. Milslång kö för att passera gränsen in till Slovenien!

 

 

 

I Slovenien åkte vi vilse i hamnstaden Koper och efter några irrturer på landsbygden var vi plötsligt inne i Italien. Och då kunde det inte vara särskilt svårt att styra kosan mot hamnen och centrala delen av Trieste och dess dryga 200 000 invånare.

Den lokala kustvägen nr 14 mellan Trieste och Duino var vacker – och packad med badare, cyklister, motorcyklister och alla andra Morsdags-firare denna heta dag.

Vi svängde norrut i hopp om lite svalka och nya vyer. Valde den för många tyvärr okända slovenska vägen nr 103/203 som följer gränsen mot Italien och floden  Soča. Den lyfte oss från havsnivån till 1156 meter över havet via fantastiska landskap, svindlande krokar, brusande vattendrag och vackra små byar. Vi delade den smala vägen med ett fåtal husbilar, massor av cyklister och motorcyklister och folk som kommit för att paddla kajak i någon av alla forsar.

Är det inte vackert????

Passerade Nova Gorica, Kanal, Kobarid och Bovec innan vi åter var inne i Italien och nattade vid Lago Del Predil 980 meter över havet.

Vi befinner oss i sydeuropas Treriksröse och de Juliska alperna – som är en förlängning av Alperna och Dolomiterna. 17 kilometer längre bort ligger Österrike. Så vi kunde lätt ha bockat av sex länder på 21 mil… Men, det väntar vi med till i morgon.

Välskyddat nattläger vid en före detta italiensk militäranläggning.

Notering: Klockan 21 på 1000 meters höjd är det fortfarande dryga 20 grader varmt.