Från Catania till toppen av Etna mellan palmerna. Men inte på cykel, utan via ett par bussresor.

Från Catania till toppen av Etna (mellan palmerna). Men inte på cykel, utan via ett par bussresor.

Vårt Sverigefrämmande Gunnar och hans Eva ville följa i mamma Kerstins fotspår och uppleva det hon hade gjort som charter-pionjär på Sicilien redan 1965. Men det var inte lätt.
Själva befann vi oss på fel plats för att beskåda Lucia-processionen från en till en annan kyrka i Syrakusa den 13 december. Och även den 20 december då hon, Lucia, fördes tillbaka till ”sin” kyrka under överinseende av bland andra Sveriges Lucia gjorde vi något annat.
Men, nu skulle Syrakusa göras i mamma Kerstins fotspår. Det viktigaste, enligt våra sicilianska språkrör, var att beskåda den grekiska amfiteatern ”ett av de viktigaste exemplen på antik teaterarkitektur över huvud taget” från 400 år FÖRE Kristus…
Det regnande och teatern var stängd vid vår ankomst Trettondedag jul.

Mamma Kerstin kom närmare den grekiska amfiteatern i Syrakusa än vad vi gjorde...

Mamma Kerstin kom närmare den grekiska amfiteatern i Syrakusa än vad vi gjorde…

Men, vårt ess i rockärmen fanns kvar: likt mamma Kerstin skulle vi bestiga vulkanen Etna. Vi hade med italienska SMHI:s hjälp valt en av de få dagar då Etna badar i solljus och inte skyms av sin egen vattenånga eller omgivande moln.
Priset var dock högt: uppstigning klockan 6 för att hinna med första lokalbussen från centralstationen i Catania.

Frukost 1 blev en espresso utan cigarett i kiosken vid busstation. Frukost 2 blev en kaffe cappuccino med wienerbröd vid 15 minuters paus halvvägs uppför berget.
Väl uppe på höjden blev det Frukost 3: en gravöl alternativt ett glas nattvardsvin…
Vi fick nämligen inte åka med liften upp till de fyrhjulsdrivna fordonen som skulle föra oss till de högt belägna kratrarna. Solen strålade – men vinden var för stark!
Mamma Kerstin får väl berätta hur det var där uppe för dryga 50 år sedan när vi kommer hem till Örebro…