Parkerade mitt i grönskan. Natten var så tyst att den nästan hördes!

Parkerade mitt i grönskan. Natten var så tyst att den nästan hördes!

Den röda linjen visar hur vi åkt sedan förra kartan publicerades. De svarta kråkorna (?) ska visa övernattningsställen utmed vägen... Lovar försöka hitta snygga prickar till nästa gång!

Den röda linjen visar hur vi åkt sedan förra kartan publicerades. De svarta kråkorna (?) ska visa övernattningsställen utmed vägen… Lovar försöka hitta snygga prickar till nästa gång!

”The Biological Park of Vila Nova de Gaia was the first permanent Environmental Education Centre in Portugal and consists of an agro-forestry area of 35 hectares, where hundreds of species of animals and plants live in the wild.”
Så står det i välkomstbroschyren, och här står vi nu inlåsta för natten.
Och den här texten ska sammanfatta våra fyra första veckor och bjuda på några godbitar och otäckingar som vi missat/glömt i rapporteringen hittills.
Vi kan börja med avslutningen: den bjöd på pasta med sås som innehöll både skinka och Rochefortost som sköljdes ner med ett Saint Emilion från 2004.
Och det för oss över till första storyn för kvällen, allt enligt svärmor:
E käring på kommunkontoret (dom pratar så i Köpperbärj) vann 10 pannor rötjut på arbetsplatsens fredagslotteri. Väninnorna, eller rättare sagt arbetskollegorna undrade självklart på måndagen vad hon tyckte om vinet? Oförskämt! blev det oväntade svaret. ”Det var ju bara en massa gamla flaskor så jag hällde ut skiten…”
Annars började dagen i ur och skur medan vi lämnade Spanien och rullade in i Portugal. Här missade vi att stämpla ut vägbiljetten och undrar vad det betyder framöver? Dessutom slutade torkarna att fungera mitt i värsta störtskuren mitt på motorväg med tre påfarter från alla håll. DET var långt från roligt.
Åkte vilse medan vi jagade reserv-vattenpump hos Hymerhandlare i Vigo, och dieselförbrukningen slog nytt rekord bland alla berg-och-dalbanor. Högstanoteringen är nu 1.2 liter per mil räknat på hel dag. Annars ligger vi stadigt på litern, och trivs med det. 481 mil har avverkats på 28 dagar.
Vi undvek storstaden Porto och smög istället in i grannbyn Gaia där vi hittade jättebra ställplats med vatten, wifi och el inne i nämnda ”biologiska park” som nu är stängd för kvällen. Närmaste grannar är ett franskt par, följt av 14 snygga dovhjortar…
Nära grannar i parken.

Nära grannar i parken.

Om någon undrar så har vi nycklar om vi vill ta oss ut på byn.
Om någon annan, till exempel vännen Maths Thörn undrar, så går det att göra underbar sås på den irländska singelmalten Tyrconnel. Den passar utmärkt till tournedos. Och det för oss in på det franska köket. Vi tycker numera att det franska snabbköpet är bättre. Nämnda tournedos kostade mindre än 100 kr kilot färdigsnörda med späckskiva runt om, och maken till kött, fisk och halvfärdiga produkter till låga priser är vi inte bortskämda med. Till och med jag gillar helt plötsligt att gå och handla! Och det beror inte bara på snålheten utan mer på upplevelsen att få lyssna på den glada killen eller damen i charken som verkligen talar för sina varor.
Om bloggare ska hålla sig korta, så har jag misslyckats. Nu är det natt och i morgon ska vi ta oss över Rio Douro för att komma in i Porto och dess källare med portviner. Gonatt!
I parken fanns inte bara levande djur, men även försök att visa hur det har sett ut på klotet genom de olika tidsepokerna.

I parken fanns inte bara levande djur, men även försök att visa hur det har sett ut på klotet genom de olika tidsepokerna.