Från Malaga, Katalonien och ända från Peru  kom dessa fem vandrare. De hade så bråttom till kyrkan längre upp i backen att vi varken fick namn eller längden på dagssträckan.

Från Malaga, Katalonien och ända från Peru kom dessa fem vandrare. De hade så bråttom till kyrkan längre upp i backen att vi varken fick namn eller längden på dagssträckan.

I dag fredag skulle vi ha kunnat fira 1200-årsjubileum, om vi hade känt till det i förväg. Så ett råd till alla som inte vill missa tårtan: läs på i förväg!
Efter 40 mil med regn och rusk utanför bilen, anlände vi till Santiago de Compostela. Om denna plats kan Wikipedia berätta:
”År 813 upptäcktes här en grav som man ansåg tillhöra aposteln Jakob den äldre. Han hade visserligen blivit avrättad i Jerusalem, men man menade att hans kvarlevor förts till Spanien där han en tid varit verksam. Vallfartsorten blev snart känd i hela Västeuropa, och pilgrimer strömmade till från alla håll.”
”Jakobsleden är en pilgrimsled (vallfartsled) som leder till Jesu lärjunge, aposteln Jakobs relikskrin i katedralen i Santiago de Compostela.
Den startar i Le Puy strax utanför Lyon i Frankrike där man kan skaffa pilgrimspass som stämplas längs leden. Passen är också nödvändiga i Spanien för att få tillträde till vandrarhemmen längs leden. Eftersom leden är cirka 160 mil lång så tar de flesta av dagens pilgrimer sträckan i etapper över flera år.”
Själva drog vi omkring bland gränder och kyrkor och turistinformationer och log lite smått åt anhopningen av vandringskängor och stavar. Varför utsätter de sig för detta, särskilt en dag som denna då det bara regnar och blåser?
Här inne i katedralen ligger det skrin som pilgrimer och vanliga vandrare vill komma till.

Här inne i katedralen ligger det skrin som pilgrimer och vanliga vandrare vill komma till.